PaUs

Renskillning Gibnotjåkkå

Kultur är inte bara tavlor på väggen utan kan också vara ett sätt att leva. För renägande samer är renskillningen ett nödvändigt inslag men också en kulturell tradition. Evelina Lestander rapporterar från Gibnotjåkkå utanför Arvidsjaur.

Temperaturen visar minus 28 grader och snön ligger som ett kristalltäcke över marken. Det är tidigt på morgonen och mörkret ligger tätt men trots det kalla vädret och mörkret råder det febril aktivitet vid fjället Gibnotjåkkå utanför Arjeplog.
Det ligger cirka en timmes bilfärd från det lilla samhället, människor från olika samebyar både från Sverige och Norge har samlats, för den årliga renskiljningen.
   Renarna ska räknas och vaccineras mot korm, kormflugan är en av de vanligaste parasiterna hos renarna. Flugan lägger ägg i pälsen hos renen under sommaren och kläcks efter några dygn. Under vintern lever larven under pälsen.
    Människor har redan samlats i klungor för att förberedda sig på den första hjorden som ska drivas in i den större hagen. Över 3000 renar ska det hinnas med, så tempot är högt. Hagen töms på människor och in med hög fart kommer ett trettiotal renar. Det är en mäktig syn att beskåda som man aldrig blir less på.
 De grymtar och springer runt, några springer in i det stor och höga träplanket som omger hagen. Det hörs  dova smällar när hornen träffar planket.
Efter en kort stund börjar några renägare gå in i hagen. Med fokuserad blick tittar de på renarnas öron. De är märkta efter by och ägare. Varje renägare har sitt eget märke. Snabbt och effektivt börjar de peka ut sina egna renar och med handkraft tar de tag i hornen och drar renen till ”sitt” ställe utanför planket.
Det gäller att vara försiktig eftersom renarnas horn är sylvassa och det gäller att passa sina ögon. Renen dras in och vaccineras och på ett papper markeras om det är en kalv, vaja eller tjur.
Och den proceduren upprepas otaliga gånger, vissa renar släpps in i en speciell hage för att slaktas. Det är inte lätt att fånga in en ren för slakt som är snabbare och starkare än en själv. Snabbt och effektiv tilldelas renen ett knivstick just under nacken. Sen tas köttet om hand och skinnet.
Efter tio timmar arbetar renägarna lika effektivt, de kommer vara kvar länge. En av renägare har fått sin tumme ur led efter blivit sparkad i handen, en annan har ett plåster bara någon centimeter från ögat, han hade tur denna gång.
Mörkret är tillbaka och ännu råder det aktivitet, de kommer att fortsätta hela natten. En av renägarna berättar senare att han var på plats från klockan åtta på morgonen till klockan fem nästkommande morgon. Tack och lov för de brinnande brasorna runtom hagarna och den lilla kojan där det både finns en brasa och alltid varmt kaffe.

Evelina Lestander